Det växande problemet med läkemedelsbrist drabbar vården och apoteken, och inte minst patienterna. Stor frustration hamnar hos apotekens personal som varje dag arbetar för att lösa problem som uppstår när läkemedel tar slut. Debatten har hittills gått som katten kring het gröt. Det är dags att rikta blicken och kraven mot läkemedelsföretagen.

Antalet restnoteringar har ökat lavinartat. Läkemedelsverket bedömer att upp mot 1 000 läkemedel har saknats under 2019. Trots att apotek och vårdpersonal varje dag sliter med att hitta alternativ i form av likvärdiga produkter, andra styrkor eller läkemedel från andra länder kvarstår grundproblemet: det tillverkas för lite läkemedel.

I Sverige har frågan om restnoterade läkemedel blivit politiskt prioriterad. Men debatten har inte handlat om hur grundproblemet kan lösas. Samhället behöver ställa större krav på läkemedelsföretagen. Framför allt måste industrin säkerställa tillräcklig tillgång till de läkemedel som säljs i Sverige och tillhandahålla en buffertnivå för att minska störningar när de inte kan leverera.

Det är läkemedelsföretagen som styr över hur mycket läkemedel som tillverkas för den svenska marknaden och som bestämmer över distributionen av läkemedel. Grundproblemet är att produktionen är för låg och att vi har en distributionskedja utanför Sveriges gränser som är alltför känslig för störningar.

Läkemedel måste finns där de behövs, och därför behöver apoteken kunna hålla relevanta lager. Vid bristsituationer behöver läkemedel finnas tillgängliga för de patienter som har störst behov. Om de läkemedel som då finns kvar är utspridda på apotekens lager runt om i landet resulterar det i ännu större problem. Enligt lag får apoteken nämligen inte skicka läkemedel mellan varandra.

I debatten hör vi ofta att patienter skickas mellan olika apotek i jakt på läkemedel. Så ska det naturligtvis inte vara. Sedan flera år tillbaka har alla apotek, förskrivare och patienter möjlighet att se lagerstatus på apotek via Fass. I februari utvecklas Fass så att det blir tydligt om ett läkemedel är restnoterat. Det ser vi mycket positivt på, men det kommer inte att räcka. Vården och apoteken måste redan nu kommunicera bättre för patienternas skull.

Läkemedelsverket har blivit bättre på att ta reda på fakta och kommunicera detta i god tid. Vi har till exempel fått veta att ett läkemedel som främst används till barn inom kort kommer att restnoteras. Apoteken kommer inte att kunna beställa läkemedlet förrän om sex månader. På samtliga apotek finns i dagsläget totalt 4 300 förpackningar kvar. Detta lager räcker upp till två månader och kommer alltså inte att räcka. Tack vare att Läkemedelsverket i god tid meddelat detta hoppas vi att vården hinner förbereda alternativa behandlingar innan apotekens lager tar slut. Målet är att ingen patient ska behöva komma in till apoteket med ett recept som inte går att expediera.

Dialog mellan apoteken och förskrivarna kan dock inte lösa grundproblemet att läkemedel tar slut hos läkemedelsföretagen. Detta är ett internationellt problem. I flera andra länder höjs röster för att samhället ska ta ett större ansvar för läkemedelstillgången. Det föreslås allt från statliga läkemedelsfabriker till handelsrestriktioner. Frågan behöver lösas på europeisk nivå, med gemensamma krav på läkemedelsindustrin. Vi får inte hamna i en situation där enskilda länder bunkrar viktiga läkemedel eller inför restriktioner som drabbar patienter i andra länder.

Det är tydligt att industrin delvis misslyckats med sitt uppdrag att tillförlitligt leverera läkemedel till befolkningen. När läkemedel plötsligt inte går att få tag på kan varken vården, apoteken, myndigheter eller andra aktörer hjälpa patienterna.