Det kan finnas ett samband mellan hög exponering för luftburna partiklar och ångest, enligt en studie som publiceras i BMJ.

Luftburna partiklar bildas vid ofullständig förbränning av kol, olja och andra slags bränslen. Ångestsjukdomar är vanliga i befolkningen, och det har föreslagits att luftföroreringar kan förvärra ångestsymtom genom inflammation.

En grupp amerikanska forskare har genomfört en observationsstudie på de drygt 71 000 kvinnorna i Nurses' health study för att undersöka sambandet mellan tidigare exponering för luftburna partiklar och ångestsymtom. I frågeformulär som deltagarna fyllde i 2004 fick de skatta sina ångestsymtom genom Crown-Crisps index för fobisk ångest, där sex poäng eller mer räknades som hög ångest. Studiedeltagarna var då mellan 57 och 85 år.

Exponeringen för luftburna partiklar undersöktes genom att gå igenom de adresser studiedeltagarna haft under sitt deltagande i Nurses’ health study upp till 15 år tillbaka i tiden. Som ett mått på exponeringen för luftföroreningar användes avståndet till närmaste väg, i olika kategorier, vilket därefter korrelerades till prediktionsmodeller för månatlig exponering för luftburna partiklar.

De kvinnor som utsatts för hög exponering för luftburna partiklar av partikelstorleken PM2,5 hade ökad risk för hög ångest jämfört med dem med lägre exponeringsgrad. Till exempel så var oddskvoten 1,15 (95 procents konfidensintervall 1,06–1,26) för varje ökning med 10 mikrogram/kubikmeter i genomsnittlig mängd PM2,5 under det senaste året.

Exponering som skett nyligen hade större inverkan än exponering längre tillbaka i tiden. Det fanns däremot inget samband mellan ångestsymtom och partikelstorlek PM2,5–10. Resultaten justerades för flera hälsomässiga, demografiska och geografiska faktorer.

Författarna anser att det vore relevant att undersöka huruvida en sänkning i exponeringen för partikelstorlek PM2,5 kan reducera sjukdomsbördan av ångest i populationen.